söndag 5 september 2010

BITTERHET

Talade med en person idag som är bitter och hatisk mot många i hans omgivning och många som hör på honom undrar varför? Jag fann denna fråga/Svar på www.svd.se där man kunde läsa mycket intressanta saker.
FRÅGA: Jag skulle så gärna vilja bli lite glad och se saker lite ljusare. Jag är så fruktansvärt negativ och bitter. Om någon säger att jag är fin i håret så tror jag att den personen är ute efter något eller om någon föreslår en middag så tror jag att den personen bjudit mig bara för att den måste. Jag vågar inte ringa kompisar för jag tror att de tycker att jag är tråkig. Märker att jag inte litar på andra eller mig själv längre heller. Det har gått så långt att jag har isolerar mig mer och mer.

Vet att detta kommer från min mamma, hon är precis likadan om inte värre. Så fort man ska göra något kul och säger det till henne så får man alltid höra en kommentar: ”Det var ju snällt att hon bjöd dig”.

Har pratat hos psykologer men ingen verkar kunna vända min bitterhet. Hur ska jag göra? Orkar inte leva i denna svarta vardag. /Jessica

SVAR: Du är som impregnerad och programmerad av det negativa, mörka och trista. Det är den verklighet du lever i och så har det tydligen sett ut länge. Din mamma har fungerat så och uppenbarligen har du gjort hennes sätt till ditt sätt. Så är det ofta: vi internaliserar föräldrars beteenden under vår uppväxt och identifierar oss med det. Vi blir på så sätt likadana även om vi så här i efterhand skulle ha önskat oss något annat. Det är förstås positivt att du är så observant och att du orkar vara så insiktsfull som du är. Vad fyller detta negativa för funktion i ditt liv? Vad är det ett försvar mot? Kan det handla om att vilja skydda sig mot negativa överraskningar och i ställt ta ut det negativa i förskott? Man vågar alltså inte hoppas på något bra, förvänta sig det roliga eller tolka trevligt. För om det visade sig fel, ja då skulle man bli så rysligt besviken. Igen.

Jag tror att det är svårt att förändra detta på egen hand. Du skriver att du varit hos psykologer men inte fått hjälp. Jag tycker definitivt att du ska prova igen. Det är fullt möjligt att förändra detta sätt hos dig. Det tar dock tid och det behövs troligen hjälp. /Madeleine Gauffin Rahme

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar